Räppe - världens äldsta och tråkigaste lag

Då El Classico inte bjuder på någon större underhållning är det i sin rätt att förbereda inför en oerhört mycket viktigare match: Växjö Norra - Räppe.

Räppe ställer upp med Östers pensionärslag (där blev de rött kort Pepe, känns lite väl hårt va?), och förutom rullatorer och stomipåsar kan det vara svårt att hitta en svaghet bland all rutin. Det är därför min skyldighet att gräva fram några saftiga fakta vi kan använda emot de gamla stofilerna, och jag letade mig in på http://www.laget.se/RGOIFSENIOR/929-truppen.html

Är det kanske så att någon gillar att ta till flaskan på torsdagskvällarna och därför kommer dyka upp lite bakom på fredag kväll?
Ett urval av räppespelarnas favoritdrycker: mineralvatten, mjölk samt cola.
Okej, inget att hämta där.

Är det kanske så att någon har farliga intressen såsom bungyjump eller polarexpeditioner?
Ett urval av räppespelarnas intressen: kompisar, familjen och fotboll (no shit)
Var tålmodiga, det här måste vara lugnet före stormen. Snart smäller det!

Har någon kanske spytt ner en bordelltoalett samtidigt som Jerker Einarsson stått bredvid och skrikit "Du är inte klok Madicken, du är inte klok!"?
Ett urval av räppespelarnas bästa minnen: Serieseger, när barnen föddes, 4-målsskytt i seriefinal för +10 år sedan.

Jag ger upp. Räppe GOIF är utan tvivel det absolut drygaste laget jag någonsin lagt mina trötta ögon på. Spelar de lika tråkigt som de framstår som personer föreslår jag att ni tar med diverse tidsfördriv till fredagsmatchen.

Slutscoutat.

AD

Bitter utflykt till Bergkvara

Humöret var på topp klockan 10:45 när Los Galacticos i sedvanlig ordning samlades i norrastugan för årets första bortamatch. Bergkvara (BAIF(haha)) stod för motståndet, och passande nog tog vi oss till den pittoreska byn i buss. Laddning skedde på vitt olika sätt: Fonesca Manager, How I met your mother (korrigerat i efterhand på Patriks begäran), ladd samt, i Niccos fall, sömn. Tysken Senior passade på att ta en helfestlig bild på Nicolas Inostroza Inostroza Paredius Inostroza men tyvärr har jag lyckats tappa bort den. Lyckligtvis hittade jag en två år gammal bild när "The Alpacho" sussar precis lika sött.

Efter mindre uppskattade lukter från såväl pappersbruk som gödsel var vi äntligen framme i Bergkvara. I omklädningsrummet serverades läsk och uppmaningar om att köra hårt de första 25 minuterna. Sagt och gjort - så fort domaren (som för övrigt var en planens giganter) blåst i sin pipa satte vi igång en hög press och lyfter bollar över Bergkvaras något tunga backlinje. Undertecknad har ett bra läge men fuckar upp, och Mini-Robin "Määkväädig" Lindberg hamnar mer eller mindre solokvist med Bergkvaramålis men får ingen riktig träff på bollen.

Sen sket det sig.

Vi börjar svepa långbollar adresserade på deras mittbackars huvud och det är sorgligt nog inte förrän halvtid som vi förstår att det inte var något vinnande koncept - och då står det redan 2-0 till BAIF (haha). 

Andra halvlek har inte mycket positivt att bjuda på förutom Patriks målvaktsspel som håller absolut världsklass. En eloge dessutom till ynglingen Gustav som hoppade in och orsakade huvudbry för Bergkvarabackarna.

Kort summerat: vi förlorar med 0-3, har lite tur med stolpar och ribbor och är välsignade med en målvakt som hade kunnat spela ett par divisioner högre upp. Uppgaskning!

Gla' Påsk!

Moberg

PS. Ny undersökning till höger. Rösta!

Övergångsrykte - Jerker Einarsson!

Det viskas om det på stan. Anonyma lappar i min brevlåda antyder det. Kisar man tillräckligt hårt på Da Vinci-tavlor kan man se tecken som tyder på det. Jag tror inte jag talar utan grund när jag säger att såväl tränar- som spelarstabens önskemål nummer 1 håller på att knytas till klubben. Jag talar givetvis om Jerker "Armbågen" Einarsson.

Legenderna om Nidingen från Norr, värstingen från Vetlanda, är många.
Vissa hävdar att han på varje morgon vässar sina armbågar med diamantborr, skär en skiva ur en stenhård Skogshuggarlimpa med dem för att slutligen sätta på ett skridskoskydd på var armbåge och traska till jobbet.

Andra hävdar att han är en halvgud, bror till Akilles och därför är omöjlig att skada så länge man inte kommer åt hans Jerkerarmbåge. Han har alltså naturligt stenhårda och sylvassa armbågar och de behöver inte vässas av diamant - tvärtom.

Det finns även de som hävdar att när Myresjö åkte ur trean blev han så rosenrasande att han tog en sista minuten-flight till Arizona och började rispa i marken på måfå med sina armbågar. Resultatet kallas i folkmun för Grand Canyon.

Nu är givetvis detta bara myter och legender, precis som själva övergångsryktet. Jag vill i vilket fall ödmjukt vifta med den vita flaggan och även bjuda in Jerker för provspel. Ta med skor, benskydd samt armbågsskydd.

Väl mött

AD

PS. Det är alltså bara rykten. Knappt det. Vetlanda har ingen anledning till oro över att förlora sin centertank. DS

Friskt satsat hälften vunnet

Väl i Väänamo förberedde sig en tapper skara för den utlovade 2 timmarspromenaden till bygdens bästa och absolut brantaste konstgräsplan. Efter ett inspirerande tal á la Obama av den tonårsmuterade ninjasköldpaddan skrek vi något skräckinjagande, diskuterade dagens väder med domaren och ställde sedan upp med en sedvanlig 4-4-2-uppställning.

Ordern från tränarstaben löd att köra stenhårt från start - något som gav utdelning direkt då Sonny vänstrade in bollen i nätmaskorna redan i den fjärde minuten. Vad som sedan följer är en uppvisning från båda lagen i hur man bäst ignorerar ett innermittfält. Spelet bedrevs istället på kanterna och genom långbollar och vi faller mer och mer in i borbornas gubbiga tempo. I 45:e minuten vaskar sedan Bor fram en hörna och efter lite gröt nådde bollen till slut en skäggig best som forcerar in bollen. 1-1. Vid avspark blåser sedan domaren direkt till halvtidsvila. Psykologisk jobbigt, sa Bull.

Andra halvlek är något av ett sömnpiller, slutar mållös och således får vi bara med oss en kvist den här helgen - en besvikelse.

En eloge till Inhoffen Sr. efter hans svepande långboll som ledde fram till 1-0. Måste dessutom tillägga att jag på en offensiv gjorde en fruktansvärt diskret med förödande stämpling på Bors mittback, varpå han kukade ur och fick en tillsägelse. Det är de matcherna som verkligen räknas!

Väl mött
A-de

Bloggens första landsbygdsinlägg

Idag, alla barn, ska vi pröva på något nytt. Det är nämligen första gången vi levererar kvalitä-texter samtidigt som vår PeGe-buss susar förbi gemytliga samhällen såsom Hjälshammar och Tånnö. Motståndet för dagen bjuder Bor på. Ryktet säger att de har värvat ett dussin lirare i internationell vääärldsklass, och att de numera bor i Bor. Nyblivna borbor alltså. Inget konstigt med det.

Nackdelen med HTC-inlägg är att det tar abnormt lång tid att skriva, och vi har därför hunnit susa hela vägen till fotbollsmekkat väänamo. Återkommer med matchrapport.

XOXO Adam

Galet låg nivå, även för en avdankad talang som jag

Det är sorligt att en så vacker blogg som denna har varit så inaktiv som den faktiskt har varit under den senaste tiden. Inte sedan Bayor så fint beskrev jättebongen vid c-plan har något bläck spillts. Därför tänkte jag dra handen ur röven och skriva några rader.

Det har varit ett dräningzläger under denna period. Det var många trötta och slagna män som befann sig vid norrastugans parkering den tidiga fredagsmorgonen. Bussarna rasslade iväg och tog sig med maklig takt fram emot den slutgiltliga destinationen. Visingsö. Endast ett stopp gjordes, och detta i Vrigstad, tätorten som alla har kört igenom, men få verkligen har besökt. Vi fick bekanta oss med ett gemytligt motell där materialar-kalle ville köpa kaffe. Då över hälften av spelargardet var i något dvalaliknande tillstånd så blev Kalle inte ensam om att inta den koffeinhaltiga drycken. När vi efter en omskakande färjetur äntligen kom fram till Visingsö så började alla att göra sig hemmastadda och undertecknade delade rum med Melker. Den ende som har lyckats få två hela inlägg i bloggen till sin ära. Sedan följdes denna händelse upp med träningspass på en plan som mer påminde om mina halvdassiga åkrar på farmville.

Kvaliteten blev varierande efter ett Jojo-test som Tonårs muterade ninja sköldpaddorna räddade genom att sparka sönder stereon. Efter pass nr 1 kom helgens höjdpunkt utan undantag. Maten! Fantastiska kockar på vårt kurshotell må jag säga. Min eleganta stil vid matbordet uppmärksammades främst av Fonesca Berglund som tyckte det var småfestligt att någon kunde fokusera på mat på detta vis.

Sedan hände saker av mindre värde för gemene man. Dag 2 var det match mot Råzlädd där vi fick 7 analpluggar i ändalyckten av ett lag som för dagen var 800 ggr bättre än oss.
Sedan vankades det lagfest. Det började halvhyfsat med AD's musikquiz för att sedan sjunka under all värdighet med youtube-frossa. Vi höll dock skenet uppe med våra drinkar med 80% jeltzin och 20% läsk. Vid kl 24 abdikerade jag från festen under mycket konstiga omständigheter med extrem trötthet och tog mig snabbt upp till mitt rum. Resten av gänget stångade sig blodiga i alkoholens värld och ska ha mycket cred för detta. Rykten säger att Ted använde ordet Fitta 8902 gånger under natten innan han slutligen lade sig till kojs kl halv 7. Innan detta hann han att förstöra en dörr och har att vänta en faktura (skickad av AB) på 9200 riksdaler inkl moms.

Träna på bakfyllan sista dagen. Fy fan.

Hasta Luego Mendieta!